Ett minne, en flashback från då det fortfarande hade varit dem. Hennes hår, fyllt av regnbågens färger- blått, rött, gult, grönt. Ett pensel drag över hennes kind i en lila färg. Hennes varma leende och de glittrande ögonen, likt diamanter. Från tiden då det fortfarande hade varit dem.
Han tittade på hennes där hon låg i sjukhussängen, det var nästan omöjligt att tänka att det var samma person. Nu var hon bara ett objekt något som skulle tas bort.
En flashback till och han såg henne stå där i salen, hennes ryggtavla mot honom men trots det visste han att hon log. Deras tavla hängde framför henne, äntligen. Hon vände sig om mot honom och sträckte ut sin hand.
– “Kom!” sa hon glatt och drog honom emot sig. “Det är bara du och jag, låt oss få njuta”.
Han omfamnade henne bakifrån och borrade in sin näsa i hennes hår. Färgen från deras färgkrig var inte helt borta, det luktade svagt av det blandat med blommor. Han tittade upp mot tavlan som de hade gjort tillsammans. Deras älskade farm hade blivit förverkligad på bild tack vare dem.
Han skakade på huvudet och fokuserade på objektet framför sig. Det fanns inte tid att dagdrömma, inte tid att tänka på gamla minnen. Han tog några steg framåt och tittade på henne, objektet återigen. Han kunde inte hjälpa det, han ville bara känna på henne en sista gång. Varsamt lyfte han sin hand mot hennes kind.
– “Hej då” viskade han försiktigt och tog ett djupt andetag medan han lyfte saken i hans hand. Den blänkte i månens sken, likt silver. De hade gett den till honom på farmen, han visste knappt hur man använde den men att den var farlig, det visste han.
Just då var det som om hans inre fylldes av kall tom luft som isade ner för hans ryggrad. Han tappade andan och fick gåshud. Han tappade saken som föll ned på golvet med en duns. Chockad kippade han efter andan och tittade förvånat på golvet där saken låg.
– “Hallå?” hörde han en kvinnlig röst ifrån korridoren. “Är det någon där?”
Skit, tänkte han, inte en gång till. Snabbt tog han upp saken och tittade runt om sig för att se vart han kunde fly samtidigt som han hörde stegen i hallen närma sig snabbare.
– “Hallå?” hördes rösten igen, samtidigt som kvinnan som var nattvakt på avdelningen steg in i rummet. Hon tittade sig runt men det var tomt fast att hon var säker på att hon hade hört något. Hon skakade på huvudet; det måste ha varit en dröm trots allt, tänkte hon för sig själv samtidigt som hon gick tillbaks mot receptionen.