Hon låg tyst i sängen bredvid honom. Hans snarkningar ekade i det mörka rummet. Tårarna rann långsamt nerför hennes kinder. Hon klarade inte det här något mer, han skulle ta kål på henne. Idag hade hon varit för länge på sjukhuset och det klarade han inte. Han hade blivit vild av ilska när hon inte var där med maten redo när han kom hem från jobbet.
– ‘Vad tror du att det här är? Något jävla hotell? Jag har sagt det hur många gånger som helst, hur svårt ska det vara att förstå din slampa!’
Sedan hade slagen haglat över henne. Hon hade tuppat av och vaknat utan kläder, naken i badrummet med blod rinnandes mellan benen. Hennes underliv och hela hennes kropp dunkade. När hon vred huvudet åt sidan stod där en flaska med tvål, en handduk och en spray flaska med blekmedel i. Långsamt hade hon gjort sig ren så gott hon kunde samt skrubbat badrummet innan hon tog sig till sängen. Där hade hon legat och skräckslaget väntat tills han kom och la sig bredvid henne och somnade. Inte ett ord hade han sagt, bara en kyss på hennes kind.
Tillslut somnade hon trots all smärta. I sin dröm såg hon framför sig ett rött hus med vita knutar och vita fönster. En familj satt framför och fikade vid gräsmattan medan en flicka sprang runt dem med en fjärilshov i handen. Plötsligt insåg hon att det var hennes gamla hem; där hon hade bott innan hon träffat ‘El Capo’. Den lyckliga familjen hon en gång haft.
Hon vaknade med ett ryck och satte sig upp i sängen. Hon grimaserade av smärta, hela hennes kropp gjorde ont. Långsamt drog hon undan täcket; hennes mage och lår var täckta av blåmärken. Hon tittade åt sidan; han hade för länge sedan gått till jobbet och för en gångs skull inte väckt henne till frukost. Det var då hon bestämde sig; det här måste få ett slut.
Hon gick fram till garderoben trots smärtan och packade snabbt ner det nödvändigaste i en väska. Hon satte på sig mjukis kläder och slängde snabbt upp håret i en knut. Tanken slog hennes som snabbast att ta en dusch, men hon kunde inte. Hon måste härifrån nu.
Hon tog bilnycklarna och slängde in sig i bilen. Utan att tänka styrde hon bilen omedvetet till det enda stället hon visste hon skulle vara trygg. När hon kom fram öppnade hon den tunga porten och klev in i den stora sten byggnaden. Prästen stod framme vid altaret tillsammans med en av församlingsmedlemmarna. Hon stannade i sina steg, hon hade inte trott att någon av medlemmarna skulle vara här vid den här tiden. Prästen vände sig mot henne och tittade mot henne i förvåning. Sedan såg han väskan hon höll i sin hand och skyndade mot henne.
– ‘Äntligen, välkommen hem’ sa han och gav henne en stor kram. Tårarna rann nerför hennes kinder och hon andades ut; äntligen ett slut.