Han försökte stå så stilla han kunde och andas så tyst som möjligt, likt en mus. Stegen kom närmre och närmre; han blundade och bad en tyst bön att de skulle vara borta när han öppnade dem igen. Men istället såg han rök, damm och en bländande sol som stack honom i ögonen. Han blinkade medan ögonen försökte vänja sig vid ljuset. Han tittade runt om sig och insåg att han befann sig mitt i ett taggigt buskage; framför sig såg han männ i gröna kamouflerade uniformer stå i rader. En man, överbefällhavaren, stod framför gruppen med en piska i handen. Plötsligt ven det till när mann slog den hårt i luften; männen framför ryckte till.
– “Var är han?!” skrek mannen och blickade argt ut över gruppen. “Svara mig!”
Plötsligt hördes ett stark knäppande ljud, följt av ett brak. Han vred huvudet dit de kom ifrån, försiktigt så att de inte skulle se honom. Vid sidan av dem stod baracker efter baracker i lågor; elden slickade taken och röken ringlade upp mot himlen.
– “Var fan är han?! Svara mig! skrek mannen igen samtidigt som han gick fram emot en av männen i den främre raden. Han tog tag i hans jackkrage och ruskade till mannen. “Svara mig!”
Plötsligt blev allting svart och han var tillbaks igen. En man i mörka kläder satt böjd över henne.
– “Hallå, kan du höra mig? Snälla vakna” sa mannen medan han försiktigt rörde hennes ansikte med högra handen. Han tittade sig runt omkring, som om han försökte se om han var helt ensam.
Mannen stod blickstilla, han visste att han inte syntes där han stod men hjärtat dunkade hårt i hans bröst av räddsla trots allt. Han visste att han var tvungen att ta sig därifrån innan han blev upptäckt. Han böjde sig långsamt ner på huk och började sakta men säkert röra sig bakåt. Plötsligt hörde han ett stort brak under sina fötter av grenar som gick sönder; han frös i sin position och hoppades att mannen framför inte hade upptäckt honom. Men han hade fel.
– “Hallå, är det någon där?”
Nu eller aldrig; han kunde inte bli upptäckt. Han vände sig om och sprang så fort han kunde bort, bort ifrån mannen. Grenarna rev honom i ansiktet, på armarna, på benen men det stoppade honom inte. Han kunde inte bli upptäckt.