Ska jag stanna eller ska jag gå? Hon tittade på sin dotter; hon såg så oskuldsfull ut där hon låg på sjukhussängen. Blåmärkena hade börjat ändra färg från blå till lila, likt en barns färgglada ritning. Det såg surrealistiskt ut i denna omgivning där allt annat var kallt och vitt.
Hon visste att om hon gick så kunde det bli problem- tänk om hon vaknade? Men om hon inte vaknade men stannade, så skulle det bli dubbelt så jobbigt. Hon visste att om hon inte kom hem i tid så skulle han bli svart av ilska. Hon ryste när hon tänkte på det; hans onda ögon, den ihopbitna käken och de hårda nävarna som hon aldrig kunde komma ifrån. ‘Siempre – coqueteando y engañando’ muttrade han om och om igen när han blev irriterad tills han tillslut skrek det. Vad hon än gjorde så var det aldrig rätt, hon ville inte reta honom eller få honom uppjagad. Hon måste lära sig, hon visste att hon kunde ändra sig så allt blev som förut innan… När hans latinamerikanska charm hade vunnit hennes hjärta och fått henne att känna sig som en prinsessa.
Hon tittade på sin dotter och strök varsamt hennes kind även om hon visste att hennes dotter hatade det men hon kunde inte låta bli.
– ‘Snälla, säg något. Kan du inte vakna? Ska jag stanna eller ska jag gå?’ sa hon högt och blundade, och önskade med alla hennes vilja att hennes dotter skulle lyssna. Hon öppnade ögonen men hennes dotter låg fortfarande kvar på sängen med stängda ögon. Hon tittade på klockan; hon var tvungen att gå nu om hon skulle hinna hem i tid. Hon kramade sin dotters hand hårt innan hon vände sig om och gick därifrån med tunga steg och en stor klump i magen som sa att hon visste att det hon gjorde egentligen var fel.