Det sägs att samerna har mer än 300 ord för snö och is. Blötsnö, nysnö, slask… Men som halvsame kan han inga, inte än. Han blickar ut från berget där han står mot fjällens vita toppar och gröna granskogar. Han tar ett djupt andetag och han känner den kalla luften i hans lungor. Snön faller sakta ner och landar på hans axlar. Med ett leende tittar han upp mot himlen och tackar moder jord för att hon är på hans sida.
Det har tagit honom lång tid att komma hit, att äntligen bli fri. Att det var hit han skulle hamna hade han aldrig trott. Hans mors rötter var aldrig något som intresserade honom, ännu mindre när hans familj påpekade hur lik han var en riktig same. Han ville inte vara annorlunda, han ville vara som alla andra; ‘normal’.
Hans moster och morbror hade tagit emot honom med öppna armar när han en dag knackat på deras dörr. De hade som de flesta andra samer vanliga jobb, men behövde alltid hjälp med sina renar.
Första kvällen han hade anlett hade en av kvinnorna i byn joikat framför en lägereld. Det hade varit ett magisk ögonblick han aldrig skulle glömma; stunden då han äntligen hittat hem.