Han hade alltid trott att döden var något han kunde undvika, något som hände alla andra utom honom. Men inte idag. Han händer och fötter var bundna med taggtråd till den gamla trästolen. Blodet sipprade långsamt ut med hans händer, nedför hans fötter. Han hade inbillat sig själv att om han försiktigt försökte ta sig ut ur dem så skulle han komma loss utan problem. Han hade snabbt insett att hans försök var lönlösa.
Framför honom var en brasa tänd i ugnen men långsamt men säkert hade den spritt sig till veden framför brasan och uppför gardinerna runt fönstret. Luften var grå, full av rök och sot. Han försökte att inte andas men det var omöjligt. Röken fyllde hans lungor och fick honom att hosta okontrollerbart.
– ‘Vad är din sista önskan’ hade de frågat innan de hade tänt på och lämnat honom ensam. Han hade tänkt och tänkt tills det otänkbara hade varit det enda han kunde tänka.
– ‘Lämna henne ifred’ sa han med sammanbitna tänder och tittade ner i marken. Trots att han satt på gränsen mellan liv och död så var han fortfarande en av deras undersåtar.
Handen ven snabbt över hans ansikte och lämnade ett svidande märke på hans kindben.
– ‘Vill du verkligen ödsla denna på henne?’ sa en av dem samtidigt som de spottade i hans ansikte. ‘Ditt kräk, utav allt du kunde ha önskat. Glöm det’.
En av deras män hade slängt en tänd tändsticka på elden innan de alla hade lämnat. Först när dörren hade stängts slog det honom att han kunde ha bett om nåd som sin sista önskan.
Han blundade och såg henne framför sig; ansiktet fullt av målarfärg från gången då de målat.
– ‘Jag älskar dig’.